Lik - Värdighet

Lik - Värdighet

Är Björklund på rätt spår eller förstör han våra ungdomar och deras skolliv?

Hej jag heter David. Jag tycker att det är kul att gå i skolan! Jag går i årskurs fyra och idag ska jag och min klass gå på utflykt. Min mamma har gjort i ordning en matsäck åt mig och varmchoklad fick vi ha med oss för fröken sade att vi i klass 4b skulle ha mysigast av alla. Vi samlas i klassrummet där fröken berättar att vi inte ska gå för långt från gruppen och att vi ska alltid gå minst två och två. Väl i skogen pratar fröken om vilka olika träd det finns, en tall vet jag vad det är för deras barr växer i par och är sticksiga, en gran har mindre barr fast de är mer sticksiga. Jag lär mig om olika blommor om deras färg, lukt och form. Vid samlingen pekar fröken på ett stort tjockt träd och frågar om vi kan mäta dess omkrets, vad är omkrets för något? Hur tjockt är trädet runt om säger fröken. Jag och Pontus springer bort till trädet och försöker nå runt med våra armar men vi räcker inte till och ropar till Liselott och Jenny. Vi går tillbaka till fröken och säger stolt att omkretsen är mina, Pontus, Jenny och en av Liselotts armar tjockt. Sedan mäter jag och Pontus omkretsen på olika saker på vägen hem. Det börjar dugga lite lätt innan vi kommer tillbaka till skolan och fröken berättar om hur det kommer sig att det regnar och vart vattnet kommer ifrån. Hon tycker att vi ska dricka lite till varmchoklad när vi lite blöta kommer till vår klassrum, hon överraskade oss och hade bakat bullar. Vi fikade och pratade om vad vi hade varit med om tills vi skulle gå hem. Jag berättade för min mamma och pappa när jag kom hem om varför det regnar, om hur tjockt det där stora trädet var, om olika blommor och om vilken som doftade bäst.

Hej, jag heter Johan. Jag brukade tycka att det var roligt att gå i skolan, träffa kompisar och till och med lära mig saker. Idag står det matematik på vårt schema följt av NO, fy vad tråkigt. Fröken delar ut ett kompendium där det finns bilder på olika träd på, vi ska titta på trädet och skriva vad den heter vid sidan om bilden. Fröken berättar att det på fredag skall skrivas ett prov på kompendiet och att det är bäst att vi läser på så att hon kan ge oss ett bra betyg. Hon pratar lite med mig på rasten om att det inte går bra för mig på provet så ska hon tillsammans med mina föräldrar och mig prata om mina betyg för det inte gick så bra på mitt förra prov. Efter rasten har vi ett läxförhör i matematik där vi ska räkna ut storleken av olika föremål. Vad är omkretsen av denna fyrkant? Vad är omkrets nu igen, varför kan jag inte minnas det, är det när man tar gånger eller plus? Jag fixar inte det här, undrar vad min mamma och pappa ska tycka och tänka när fröken pratar med oss? Önskar att jag var som Liselott, hon skriver alltid bra på proven, hennes mamma och pappa är säkert stolta när hon får bra på proven och bra betyg. Fröken har sagt att jag är slarvig och har svårt att sitta still och jag tror inte riktigt att hon tycker om mig lika mycket som hon gör Liselott. Jag säger till fröken att jag vill gå på toa, men går inte tillbaka. Jag springer jag iväg till fritidsMartin där han och jag kan prata Hockey, han brukar säga att han inte känner någon annan som kan så mycket om de olika lagen och de olika spelarna både i NHL och i Elitserien. Han undrar om skillnaden mellan en hockeyrink i USA och en rink i Sverige. Vet du inte det svarar jag och berättar för honom att det är mindre rinkar i USA, de är bara 60 meter långt och 25 meter breda och i Sverige är de 60 meter långa och 30 breda. Det var inte lite skillnad i omkrets svarar Martin och sedan säger han att jag nog ska gå tillbaka till min klass så inte fröken blir arg.

Är Björklund på rätt spår eller förstör han våra ungdomar och deras skolliv?

Förändra skolan med dessa 16 punkter!

1. Skolfack måste försvagas (Begränsar lärarnas relation med eleverna, har inte eleverna som utgångspunkt) 
2. Avpolitisera skolan (Politiker bryr sig  om  väljare, inte verkligheten) 
3. Göra skolan meningsfullt (Ungdomar är smarta, de kan se skolan för vad den är)
4. Bort med alla tidsramar och block (Inget industrisamhälle längre) 
5. Integrera skolan med samhället (Se verkligheten) 
6. Bort med mycket av dokumentationen (Spendera den tiden med eleverna istället) 
7. Lokalerna måste utformas efter behov, individ och verklighet (Fängelsemodellen är nedvärderande) 
8. Låt lärare vara lärare och ha tillit till deras karaktär och utbildning! (Oerhört viktigt) 
9. Förbättra lärarutbildningen (Annars är föregående punkt meningslös) 
10. Schemalös, ämneslös, tidslös och platslös utbildning (Vi kommer dit snart, förbered er) 
11. Öppna upp personalrummen (Att gå från klassrum till personalrum är det sämsta sättet att skapa en relation med eleverna :) Var med dem så mycket ni bara kan. 
12. Bort med prov, traditionella lektioner, (kateder) hemarbete, böcker (dessa begränsar lärarens och elevens utbildning. 
13.  In med IKT (eller allt som finns utanför skolan måste även finnas i skolan) Skolan skall utbilda! 
14. Världen är ungdomarnas arena och spelplan! 
15. Ställ hårda krav på alla som arbetar inom skolan, det är barn och ungdomar vi arbetar med. Se till att de är redo för; allt. 
16.  Fyller gärna på!

Högre lön ger inte status

Jag hade aldrig trott att jag, efter fem års utbildning, i en arbetsintervju eller i en diskussion med släkt, vänner och bekanta skulle behöva ge min syn på eller försvara min utbildning. Jag tror att det för många lärare idag är en nödvändighet då en stor del av kritiken är befogad. I det stora hela kan jag sammanfatta min syn på utbildningen så här: det blir vad man gör den till! Vi blir tilldelade de viktigaste redskapen som behövs för yrket, hur man sedan använder dem är mycket upp till den enskilda individen. Det är alltså stora skillnader i kunskap mellan de lärare som tar examen. Som arbetsgivare är inte en femårig gymnasielärarutbildning en garanti för att den nyanställda läraren är duktig. Han/hon kanske är en sämre pedagog än vilken outbildad person som helst. Det borde inte vara så och det bidrar inte till att höja statusen på läraryrket. Lärarutbildningen har exploaterat yrket och universitetet har sänkt kraven. Universitetet får betalt efter att studenten klarat kursen, vilket innebär speciellt för vad de anser vara de ”oviktiga programmen” exempelvis lärarprogrammet att de fylls upp och ytterst få misslyckas med att ta sig igenom den.

Lärarkåren borde arbeta utifrån egna erfarenheter av klassrumssituationer för att utveckla gemensamma begrepp och metoder för lärande. Genom reflekterande kan lärare utveckla yrket och på så sätt komma ett steg närmare professionalitet. Idag får alltför ofta läraren själv hitta lösningar, dessa blir då knutna till personen och inte till yrket. Ett större samarbete mellan lärare, eller ännu bättre skolans personal, önskas och då inte bara utanför klassrummet. Jag vill förtydliga att det jag menar med professionalitet är sådant som gör skolans värld till en bättre och utvecklande plats för alla berörda parter, yrkesetik, yrkesspråk, lärarsamarbete, utvärderingar samt kunskapsförmedling bidrar till detta om syftet bakom dem är genuina.

Att höja en lärares lön med 10 000 i månaden kommer inte att ge yrket bättre status, det ger bara universiteten möjligheten till att exploatera den ännu mer. Låt de duktiga lärare får högre lön istället för att höja allas, ställ höga krav på lärarna och belöna resultat. Ställ mycket högre krav på lärarutbildningen och kräv att de ansvariga har större intentioner än att se den som ett redskap för att hålla ungdomsarbetslösheten nere. Då kommer flera lärare att få bättre betalt då utbildningen bidrar till att fler duktiga lärare kommer ut till skolorna och statusen stiger.

När karaktären ifrågesätts

Hur mycket religion ingår i din identitet?, är en har fråga jag ställt till många ungdomar de senaste åren. I de allra flesta fallen får jag mellan 0 och 5 % som svar. Detta anses alltför ofta som positivt och med tanke på hur vi idag ser på religion förstår jag varför. Jag återkommer till detta senare.

När samhället övergick från ett bonde till ett industriellt samhälle ändrades levnadsvillkoren för väldigt många människor och det tog tid för dessa att hitta sig själva och sina nya roller i det nya samhället.

För de som är födda på 70-talet och äldre är teorin att identiteten är som en kärna som växer ju äldre vi blir och desto mer vi får vara med om. Identitet är den vi är, våra egenskaper, principer, moral etc. Den växer och blir starkare, vi lär känna oss själva och vet vad vi står för.

Är man född på 80-talet eller senare så känner många igen sig lite i den beskrivna situationen men känner att den inte täcker helheten. Teorin för dessa människor är att identiteten är flytande och situationsbunden, att den är olika i olika situationer, en arbetsidentitet, en skolidentitet, en hemidentitet, en festidentitet etc. De flesta anser att detta stämmer bättre men att de fortfarande har en del av kärnan med sig i alla situationer.

Vad är det då som kärnan, vad har vi alltid har med oss i alla situationer Jag återkommer till detta senare i inlägget.

Vi bryr oss mer om hur andra ser på oss än om hur vi ser på oss själva. utseendefixering, för både killar och tjejer tar upp mycket tid, sola på stranden och i solariet, vilka kläder man skall ha, vilka prylar man måste ha, vilka man skall umgås med, vilket sätt man skall prata på, vilket sätt man måste bete sig på etc. Hela individens habitus (beteende) går åt till att vara en stereotyp, till slut påverkas även tankarna och man utvecklas till en person vars liv går ut på något som egentligen inte är väsentligt. Man väljer partner som man väljer ett klädesplagg då utseendet är viktigare än innehållet och den lilla fasta identiteten som man en gång hade blir mindre och mindre viktig. Människorna intalar sig själva att de är lyckliga för att man har allt som man enligt konsumtionssamhällets mått borde ha 42” plasma tv i stockholmslägenheten, silikoninlägg, dyr bil, finaste kläderna och pengar. Man köper sig en identitet.

Det är sällan ungdomar har tid att reflektera kring saker, som döden eller hur stort rymden är eller om sig själva. Det händer för mycket, man har sällan tråkigt längre, iphones, datorer, 300 TV kanaler, internet etc. Ibland är det nyttigt att ha tråkigt. Man måste få grepp om exempelvis rymden innan man växer upp. Ett ljusår är så långt som ljuset kan färdas på ett år, (för ni som inte visste) tänd en ficklampa och se på hur lång tid det tar innan ljuset når något, det färdas snabbt. Vi kan se cirka 13 miljarder ljusår ut i rymden.

Om det nu är så stort och jorden kan liknas som ett litet dammkorn i universum så varför inte bara vara sig själv och därmed lättare bli accepterad för den man är och trivas med den man är.

Hur mycket av vår identitet finns innan vi föds och hur mycket är vi en produkt av vår miljö? Ungdomar är säkra på att miljön bestämmer till mellan 90 och 100 % av vilka vi är. Hur lång tid vid ett första möte med en människa tar det innan vi har stoppat honom eller henne i ett fack? Cirka 5 sekunder, våra instinkter läser av människan direkt och det tar mycket längre tid innan vi ändrar oss. Ju mer verklig man är desto större chans att bli placerad i ett trevligt fack och första intryck är väldigt viktiga i vårt samhälle då många arbeten innebär små snabba möten.

Vad är en bön? Är det en fråga till Gud? I vilka situationer i livet kan vi tänka oss att be? Kanske när det blir riktigt svårt. Vem är det då som kan hjälpa oss ur den svåra tiden.? Vi själva, vi vet svaret, vi vet vad vi måste göra för att lyfta oss. Hur vet vi detta? Vart kommer det svaret ifrån, detta är den riktigt intressanta frågan! Samma sak som vi vet vad som är rätt och fel i olika situationer. Hur vet vi detta? Den känslan måste grundas i något. Kanske är det arvet från generation efter generation av uppfostran, Kalle du skall inte ta grannens cykel, alla får vara med i leken, vi slåss inte osv.

Allt som jag har tagit upp hittills och det som vi har med oss i alla situationer oavsett identitetsteori är till stor del vår kristna värdegrund, och jag tycker att religion också har en plast och en verklig sida där den av plast är vad de flesta av oss anser religion vara, våld, korståg, terrorism, och så har vi den mer verkliga delen, den som handlar om oss själva, vilka vi är och vad vi står för. I den bemärkelsen har många av oss mer ån 0-5 % religion i vår identitet. Det finns stor risk att värdegrunden håller på att urholkas och detta borde vi ta på största allvar. Det är inte religionen i sig som är det viktiga, hittills har det främst varit den som är klistret som håller värdegrund vid liv och då den håller på att försvagas måste vi hitta ett nytt klister.

Vi befinner oss just nu mitt i en övergångsperiod mellan det industriella samhället och det postmoderna samhället och människor har återigen svårt att hitta sig själva och sin roll i den. Precis som för bondesamhället när den övergick till ett industriellt. Skolan har givetvis en stor roll i att lära ungdomarna spelreglerna för hur det nya fungerar och det är inte en alltför lätt uppgift när de flesta lärare är födda i ett industriellt samhälle. För att ge ungdomarna en värdegrund måste vi reflektera över vad det är för något och samarbeta över många gränser för att nå ett gemensamt svar.

Värdegrund?

Det räcker inte längre med kristen moral och etik, det händer mycket i samhället som en gammal religion inte kan handskas med och den uppfostran som finns hos de flesta av oss räcker inte för att tackla dessa nya element. Vi har kompletterat vår värdegrund med andra faktorer för att vår identitet ska vara hållbar i detta moderna samhälle. Detta har vi gjort med begrepp som demokrati, frihet och rättvisa, alla dessa blandade tillsammans i en stor bräcklig bubbla.

Det finns något inom de flesta av oss som vet vad som är rätt och fel, hur man bör uppföra sig och inte. Det kommer som en känsla, kanske från vår uppfostran, kanske från generationer av uppfostran. Jag kan känna att det svajar, det som har gått i arv i generationer försvagas och gränsen eller känslan för rätt och fel är inte lika säker längre.

Föräldrar arbetar mer och mer och förlitar sig på förskola eller dagmamma att ta en stor roll i barnets uppfostran. Förskolor bör inte och kan inte ta på sig den rollen. Med stora barngrupper och personal som inte är kapabla att handskas med denna situation springer ofta barnen vind för våg och djungelns lag råder. Tiden med vuxen kontakt minskas och föräldrarna blir helg och kvälls föräldrar vilket innebär två timmar på kvällen innan läggdags och helgen då det ska handlas och städas och träffa vänner och släkt, det blir inte mycket tid till att umgås. Tackar fan för fredags mys på kvällen då alla sitter och ser på TVn som blir föremålet som får oss att ”umgås”.

Har familjen det gott ställt kan man alltid åka utomlands till stranden där föräldrarna solar sig bruna medan barnen lämnas till en värld, kanske Bamses, där de kan ha roligt hela dagen utan vuxen kontakt. Barnen skulle ha mer roligt hemma i vardagsrummet brottandes med mamma eller pappa på golvet eller bara skala potatis bredvid en av dem vid vasken men till detta finns varken tid eller lust. Helst skall det ätas pizza eller hamburgare så man kan återgå till sitt efteråt. Det blir helt enkelt svårare och svårare för barn att bara vara med och hjälpa till, med att klippa gräset, baka muffins eller kanelbullar, tvätta bilen, byta däck till våren, måla om huset, laga middag eller diska efteråt. Sorgligt nog är det många familjer som inte gör dessa saker då de sällan behövs längre. Barnen kan inte uppfostra sig själva de behöver ”gå bredvid” och få mycket vuxen kontakt. Hur kommer det annars att se ut? Det var inte bättre förr! Absolut inte, men om våra barn eller våra elever skall vara förberedda för samhället måste de få vägledning främst från föräldrar men även från skolan.

Värdegrunden är något jag kom lite ifrån men den hör ihop med det som skrivits på något plan. Vi bör inte ta lätt på den, i skolan måste vi ta den på allvar då skolan i sitt arbete med värdegrunden skall utgå från skollagen, från läroplanen och från internationella konventioner, i synnerhet Europa konventionen. Den måste vara så stark att alla som arbetar inom skolan vet vad den innebär och kan arbetar efter den. Skolan måste även samarbeta med föräldrar då den tillsammans med dessa har möjlighet till att göra värdegrunden mer synlig och tydligare för barnen.

Marknadsföring

Nu är det igång igen. Skolornas marknadsföring, det blir alltid mer intensiv i valtider, nästan brutal. Jag vet inte när jag började tycka att några skolor spårar ur. När information blev till propaganda, när skolorna ringer till elevernas mobiltelefoner och berättar hur bra de är och hur andra inte håller måttet. Jag tycker att det har gått för långt, jag kan acceptera att detta sker vad gäller produkter men inte när det gäller våra ungdomar och deras utbildning. Vill ni ha elever så se till att utbildningen håller klass och hög nivå.

Det är en svår skiljelinje men jag tycker att det borde dras en gräns någonstans. Jag läste för inte så länge sedan på en skolas sida, rekrytera en elev få en iPad, är det bara jag som anser det att gå lite för långt? Än en gång så vill jag att skolor ska utgå från eleven, och från eget bättre vetande, sunt förnuft och med en värdegrund som överensstämmer med vilka vi är och den dom skolan har, eller bör ha. Det är ingen produkt, det är tre år av en i individs liv, det ligger i skolans intresse att hjälpa ungdomarna att hitta rätt utbildning istället för att lura dem till sin.

Ruiner

Sverige bygger hela tiden, vart man än tittar står det lastbilar, grävmaskiner, byggnadsställningar, människor med gula västar som skriker till varndra för att göra sig hörda över dånet från alla sågar, fordon, hammare, skruvmaskiner med mera.. De inser att kommunikationen är av stor vikt ett snedsteg kan sluta illa, både för individen, byggnaden eller företaget.. De pratar med varandra, de har en verkmästare som tar besluten och har ansvaret för att arbetarna följer ritningen, byggnaden skall bli färdig.

Företaget förstår vikten av att ha de rätta verktygen för utan dem kan de inte bygga i den takt som kunden vill och resultatet skulle bli sämre och arbetet dessutom kosta mer. De inser vikten av att ha en arkitekt, en konstruktör etc. För att planera hur slutprodukten kommer att se ut och att den blir hållbar oavsett väder och vind. Alla dessa människor behövs för slutprodukten och den viktigaste uppgiften har de riktiga arbetarna. Snickaren, muraren, elektrikern och rörmokaren. Utan deras kompetens så blir det ingen byggnad, hur väl planeringen och ritningen än ser ut.

Byggnaden måste utvärderas och granskas, har ritningen följts har kommunikationen mellan arbetarna och verkmästaren fungerat? Vilka problem har uppstått, har ändringar gjorts och varför? Har vi haft bygg material?

Samarbetet fungerar, byggnaden blir klar resultatet ser bra ut..sen finns det förstås fuskbyggare i byggbranschen, det finns det många sv i skolbranschen också. För att bygga en bra och stark byggnad kan man inte ta några genvägar. Inom Byggnads branschen pågår det utveckling och förändring hela tiden, ny utrustning kommer fram, nya arbetsmetoder etc. Detta sker för att de finns i samhället och följer de inte den snabba utvecklingen så gör någon annan det och företaget blir utan jobb.

Det finns mycket som skolan kan ta från andra yrken. Om läraren eller rektorn öppnar sina ögon och vistats utanför skolan det vill säga. Jag tycker inte om tanken med lärarlegitimation och inte heller tanken att rektor skall ha varit lärare. Skolan mår bra av nytt blod på alla olika nivåer. Vad är det som gör att byggnader är mer värda än de som bygger dem. Varför är inte ungdomarna värda mer? Skolan borde väl ligga före eller åtminstone ikapp andra branscher. Medan vissa bygger hållbara hus, bygger skolan ruiner.

Det finns dock hopp och detta mycket tack vare individuella insatser på lärar och ledningsnivå. Jag har tyvärr inte så stor tilltro till varken kommunala skolor eller stora koncerner då de dödar lätt eldsjälarnas glöd. Receptet är liten fri - skola som har eleverna och utbildning som utgångspunkt för sin verksamhet. Där lärare och ledning har en gemensam vision som de strävar efter att nå.

Lärarfacket

Jag är helt säker på att det finns massor med motiverade, duktiga lärare där ute som anser att motivationen och inspirationen är svårare på grund av Björklund och Metta Fjelkner. Dokumentation, utvärderingar, uppföljningar på dokumentationen och på utvärderingarna utvärderingar på utvärderingar, dokumentation på dokumentationen. Det skrivs sällan något bra om lärarens värld i tidningarna, skolinspektionen som är en intressant fråga i sig har hittat brister i varenda skola förutom fyra stycken som de besökt, vad vill de egentligen? Finns det någon som tänker på eleverna? Metta tror att hon representerar lärare men i verkligheten där hon inte varit på länge finns det inte många lärare som finner hennes tankar vettiga. Jag har aldrig tyckt om lärarfacket, har aldrig sett en mening med dess existens. Finns det de som skyddar lärare så stjäl det på något sätt något från elever. Kräver de mindre lektionstid eller mindre tid med eleverna, kortare skoldagar etc. begränsningar. Det borde finnas ett elevfack som beskyddar elever från Björklund politik och Metta Fjelkner. Som arbetar för mindre dokumentation och mer lärande, för mer tid med eleven, för mindre tid i lärarrummet, för mer integration och mindre fraktionistiskt lärande, för mer ansvar, för mer krav, för samarbete med livet utanför skolans murar och för en framtid där det finns en plats för den utbildning de fått! Lärare vill lära ut annars borde de byta yrke, eller tvingas till det. Allting behöver inte skrivas ned och dokumenteras vad Skolverket och dess inspektion än säger speciellt om det är eleverna som indirekt förlorar mer på det än de vinner även duktiga lärare förlorar mer på det än de vinner och jag tror att de ledande politikerna förlorar mer på det än de vinner då de i skolfrågorna har en väldigt trångsynt politik. Min filosofi är att om vi utgår från eleverna så blir allt det andra bra! Facket och politikerna har inte ungdomarna som utgångspunkt i utbildningsfrågor och då blir det inte bra, andra syften ska inte spela någon roll. Som lärare borde du gå ur facket då de bryr sig knappt om dig och inte om eleverna och som lärare bör eleverna komma i första hand. Om det är löneförhöjning du är ute efter får du arbeta för den inte få den via kollektivavtal. Skäms i sådana fall!

Arbete och skola

Om man jämför arbete nu mot förr så finns det massor att säga kring dess skillnader. Allt från hiraki styrelse till kollektiv hjälp, från produktionssamhälle till konsumptionsamhälle. Man arbetade från 16 års ålder till 65 och ofta på samma jobb. Ganska monotont men tryggt. Idag bor man hemma längre, man läser tills åldern mellan 25 och 30 och förtidspensionerar sig vid 55-60. Tiden då vi betalar in pengar till staten minskar avsevärt och den tiden då vi inte gör det kostar staten ganska mycket. Vi förväntas idag flytta minst 20 gånger och byta arbete minst 15 gånger. Är det inte svårt att hitta arbete? 15 gånger, hur ska det gå till? Ungdomarna känner mer ångest än trygghet. Det finns inga som vet vilka sorters arbete som kommer att finnas om några år. De tio mest populära jobb idag fanns inte för tio år sedan. Tid och rum försvinner, det finns Macdonalds drive through där man talar in en beställning till någon som arbetar i Indien och när man kör till nästa lucka så betalar man allt klart och fixat. Företagen är globala aktörer och tillhör inte ett landområde längre. Är inte företagen bundna så är det väl självklart att de flyttar dit arbetskraften är välutbildade, billiga och kan tänka sig arbeta längre dagar. Hur kan man ta lån till hus och bil om man inte vet vad man jobbar med om tre år? Vissa kanske tror att skolan hjälper till med att skapa trygghet i allt detta, ungdomarna får ju sina slutbetyg efter gymnasiet då kanske de kan få ett arbete. Det finns inte många arbetsgivare idag som bryr sig om Nisse har ett MVG i samhällskunskap eller inte. Nisse ska vara självsäker, självständig, initiativrik, kreativ, kan göra en ide till färdig produkt på en viss angiven tid och hålla hög nivå på den, social kompetent och så vidare. Då får Nisse jobbet och inte beror det så mycket på grund av något betyg i samhällskunskap eller historia eller något annat ämne. 
Ungdomsarbetslösheten är stor. Vi förväntas byta arbete 15 gånger, hur ska det gå till? Ungdomarna känner mer ångest än trygghet. Samhället ställer alltså stora krav på individen idag och individen får inte mycket kollektiv hjälp, är du arbetslös så är det ditt eget fel och ingen kommer att tycka synd om dig. 
Skolan borde väl ha ett stort ansvar att förbereda just Nisse för detta samhälle med de egenskaper och förmågor som krävs och precis nämnts samtidigt som styrdokumentens mål uppfylls. 
Den enda tryggheten som ungdomarna har är vetskapen om att de har de sociala och kunskpas förmågorna att klara sig där ute. Det är då de kan känna att de kan exempelvis ta lån på hus och bil.