De teoretiska programmen måste ha verklighetsförankring

Jag läste precis igenom en gammal c-uppsats från min tid på lärarutbildningen den behandlade skolans och individens plats i samhället. ”Identitet, skolan och samhället” En del utav resultatet handlade om hur de teoretiska programmen var för teoretiska och hur även de praktiska programmen var för teoretiska. Såsom skolan ser ut idag efter gymnasiereformen så har yrkesprogrammen möjligheten att bli mer praktiska men de teoretiska har blivit alltmer teoretiska.

Yrkesprogrammen har möjligheten att bedriva lärlingsprogram där eleverna skall vara ute i arbetslivet minst hälften av gymnasietiden. Linköpings praktiska är en yrkesskola som tar detta på allvar, de ser till individens behov och försöker utifrån dessa tillgodose de teoretiska ämnen och även att eleven verkligen får en lärlingsplats som håller. De har koll på näringslivet, har bra kontakt med företagen, utbildar handledare, uppföljer och dokumenterar. Eleverna på Linköpings praktiska får en gedigen, genuin bra utbildning. Detta borde kunna sägas om alla yrkesprogram i landet! Det kan man tyvärr inte och det är ungdomarna och samhället som får lida. Ska det finnas lärlingsprogram och det tycker jag, så måste de fungera, annars har eleven verkligen ingenting att falla tillbaka på.

En teoretisk skola har ett lika stort ansvar som de praktiska att förbereda ungdomarna för det som skall komma efteråt, arbetslivet eller universitetslivet. Teoretiska skolor måste tänka om, de kan inte leva i sin egen lilla bubbla längre. Skolan ligger tjugo år bakom samhället och dessutom finns det en stor osynlig mur som skiljer dem åt. Så skolan måste lyftas upp och hålla samma takt, samma utveckling och samma nivå som det rådande samhället och dessutom måste muren rivas ned så att skolan och samhället kan integreras. Stora slagord som entreprenörskap, kreativitet, modern miljö, integration används regelbundet av alla skolor men de används i en isolerad skolbubbla som ligger 20 år efter i tiden utan någon sorts vilja att komma ur sin situation eller ännu värre inte ens veta om den. De stora slagorden tappar betydelse och blir standardiserade och neddragna i vanlig skolmiljö och ungdomarna blir inte ett dugg utbildade för något som har betydelse.

Samarbete mellan skolan och universitet, samarbete mellan skolan och näringsliv, att tillsammans med sitt utgångsbetyg inneha arbetsreferenser, kontaktnät, och en gedigen portfolio, kunna slutföra ett projekt från idé till färdighet på angiven tid och samtidigt hålla god kvalité. Är van vid att ta eget ansvar, har disciplinen att kunna planera sin vardag, kan ta kontakt med ett företag och ha ett professionellt förhållningssätt mot den, veta vad ikt innebär och hur det kan nyttjas på bästa sätt. Vad anser vi egentligen att skolan ska hjälpa ungdomarna med? Vad ingår i begreppet utbildning? För min del betyder ordet väldigt mycket mer än ämnen och klassrum. Ska det finnas teoretiska skolor, så måste de bli mer ”praktiska” ”verkliga” annars har eleven verkligen inget att falla tillbaka på.

Tillbaka till min c-uppsats och en väldigt kortfattad summering av samhällsutvecklingen. Den är påtaglig och snabb och att arbetslivet håller jämna steg med den. Det är inte lätt för individen att hinna med i det tempo som förändringen sker. Man förväntas vara flexibel, flyttbar, självständig och sätta arbetet före familj, vänner och hemstad. Statistiken säger att våra ungdomar kommer att flytta mer än 20 gånger i sina liv och byta arbete mer än 15 gånger. Framtiden är osäker (vi arbetar inte längre på SAAB från dess att vi fyllt 17 tills vi fyllt 65) vilket ställer stora krav på individen. Människor, främst ungdomar är inte låsta vid förutbestämdheten utan är fria att välja vilken väg de vill gå. Problemet med detta är att det finns så många som inte har det självförtroende, den styrka, eller den ork som behövs för att delta och lyckas i det postmoderna spelet med alla dess krav, faror, och risker, etc. Vissa vet inte ens hur spelplanen ser ut eller vilka regler som måste följas. Skolan måste ta sitt ansvar!

Del av kommande blogg

Tänkte lägga ut ett smakprov på kommande blogginlägg.

Stora slagord såsom entreprenörskap, kreativitet, modern miljö, integration används regelbundet av alla skolor men de används i en isolerad skolbubbla som ligger 20 år efter i tiden utan någon sorts vilja att komma ur sin situation eller ännu värre inte ens veta om den. De stora slagorden tappar betydelse och blir standardiserade och neddragna i vanlig skolmiljö och ungdomarna blir inte ett dugg utbildade för något som har betydelse.

Allt runt omkring detta kommer snart.