trädgårdsmästare

Elever vaknar inte upp en morgon och helt plötsligt förstår allt eller blir de personer med de egenskaper och förmågor som samhället kräver av dem. Det krävs ett förhållningssätt en öppenhet och en tillit, som ofta inte finns i skolan. Detta måste först fungera innan en skola kan prata om att de utbildar ungdomar.

Ett trädgårdsland sköter inte sig självt. För att något skall gro krävs brukbar jord, utrymme, sol, vatten och tid. Vissa växer snabbare än andra och det är helt som det ska, naturen begränsar ingen från att växa i sin egen takt. Det är bara människan som ramar in genom regler och mått som kan begränsa växtligheten. Om det är rätt trädgårdsmästare så kan dock människan även hjälpa en liten växt gro med hjälp av utrustning, kunskap och vilja. Det är väldigt tidskrävande att odla och resultatet sker sakta i en process som inte visar sig förrän det är dags att skörda. Har man gröna fingrar så blir skörden bra, lägger man inte ned den tiden eller ekonomin som fröna kräver så blir det givetvis en sämre skörd. Vissa är producerade ekologiska, de har bättre smak och är mer sig själva, andra är genmodifierade, massproducerade och försöker vara något de inte är. Än så länge finns det fler genmodifierade produkter än ekologiska men samhället kräver mer och mer av den äkta varan. Detta innebär förhoppningsvis att politiker inte kommer att leva i det förgångna och hjälper samhället att odla de rätta varorna. Jordbruksministern kanske förstår mer än skolministern på denna punkt.

Ibland känns det som om vi är mer rädda om växter än barn och ungdomar.

Vinst och förlust

Jag kan tänka mig att det finns möjlighet att ge en likvärdig utbildning som kommun och ändå plocka hem en vinst på 250 miljoner på tre år. Frågan är om skattebetalarna tycker att pengarna kommer till sin rätt om några personer eller riskkapitalbolagen stoppar ned dessa pengar i fickan. Att ha en buffert om tiderna blir dåliga, det förstår jag. Ta inte detta på fel sätt jag är mycket för konkurrens, valmöjligheter och vinster men tycker att om eleverna får en skolpeng, då ska den ska främst gå till elevens utbildning. Så även om friskolorna kan ge en likvärdig utbildning som kommun så skulle jag vilja se hur långt de kan nå, vad skulle de kunna ge eleverna med resterande 250 miljoner kronor. Extra lärare, bättre utrustning, studiebesök, externa föreläsare, kreativa lokaler etc. det finns alltid saker som ska göras bättre varför satsa på att göra utbildningen lika bra som den sämst accepterade nivån när det finns möjligheter att förbättra så mycket. Det var aldrig tänkt att så mycket pengar skulle försvinna från eleverna och det är sorgligt och frustrerande att den luckan i systemet är så stor som den är. Klart man ska få vinst och belöning om företaget är bra, men inte om företagets syfte är att bli lika bra som det sämsta tillåtna nivån.

Boskap

Arlas kor är samlade på gården alla har sina platser, alla har de dagliga rutiner. De får om de har tur lite luft om dagen där de äter gräs. De stängs in igen mer rutiner. Alla vet sin plats på gården och alla vet vem ledarkossan är och denna ifrågasätts inte. Boskap som leds hit och dit, utan att veta egentligen varför, de gör bara som de blir tillsagda och inte ett dugg mer. Om någon av dem är för smal får de mera mat, om för tjock mindre mat. När de är redo så slickas de iväg till slakt, helt oförberedda för det otäcka som väntar dem. Livet på bondgården var en skyddad miljö utan insyn från samhället utanför.

Lärare

Bruce Springsteen har skrivit många bra texter. I låten carwash sjunger han "at the carwash doing my time" Medan jag lyssnade på denna låt tänkte jag på det faktum att det finns många lärare som går till jobbet och bara gör sin tid. Något som kanske kan göras på en biltvätt eller ett fabriksgolv men inte i en skola där engagemang och motivation från pedagoger är de viktigaste redskapen för en gedigen utbildning. Vad innebär detta för skolan, för eleverna, att lärarna ser sitt jobb som ett straff. Just detta borde vara straffbart; att behandla ungdomarna på detta sätt, Springsteen sjunger i en annan låt Let the punishment fit the crime, de som inte vill utbilda barn borde inte få chansen att göra det.

En rektor frågade mig förra veckan om vem den sämsta personen att anställa var. Jag svarade; en lärare, med glimten i ögat förstås men det låg en hel del sanning i mitt svar. En lärare vet ofta inte något om hur det är att arbeta i verkligheten, de har gått från en grundskola till en gymnasieskola till universitet, för att gå tillbaka och lära ut till liknande skolor som de själva gick i. Vart finns verkligheten i detta? Vart finns utveckling? Vill man inte ha en lärare som har varit med om arbetslöshet, sökt arbeten, som har arbetat utanför skolans värld och sett hur det är. Sett samhället och kan tala om och lära ungdomarna om den, då känner också ungdomen att det är värt att lyssna på vad läraren ha att säga. Varför i hela världen skulle jag vilja anställa en lärare? Är lärarlegitimation det bästa för skolan, för ungdomarna, för samhället?

De teoretiska programmen måste ha verklighetsförankring

Jag läste precis igenom en gammal c-uppsats från min tid på lärarutbildningen den behandlade skolans och individens plats i samhället. ”Identitet, skolan och samhället” En del utav resultatet handlade om hur de teoretiska programmen var för teoretiska och hur även de praktiska programmen var för teoretiska. Såsom skolan ser ut idag efter gymnasiereformen så har yrkesprogrammen möjligheten att bli mer praktiska men de teoretiska har blivit alltmer teoretiska.

Yrkesprogrammen har möjligheten att bedriva lärlingsprogram där eleverna skall vara ute i arbetslivet minst hälften av gymnasietiden. Linköpings praktiska är en yrkesskola som tar detta på allvar, de ser till individens behov och försöker utifrån dessa tillgodose de teoretiska ämnen och även att eleven verkligen får en lärlingsplats som håller. De har koll på näringslivet, har bra kontakt med företagen, utbildar handledare, uppföljer och dokumenterar. Eleverna på Linköpings praktiska får en gedigen, genuin bra utbildning. Detta borde kunna sägas om alla yrkesprogram i landet! Det kan man tyvärr inte och det är ungdomarna och samhället som får lida. Ska det finnas lärlingsprogram och det tycker jag, så måste de fungera, annars har eleven verkligen ingenting att falla tillbaka på.

En teoretisk skola har ett lika stort ansvar som de praktiska att förbereda ungdomarna för det som skall komma efteråt, arbetslivet eller universitetslivet. Teoretiska skolor måste tänka om, de kan inte leva i sin egen lilla bubbla längre. Skolan ligger tjugo år bakom samhället och dessutom finns det en stor osynlig mur som skiljer dem åt. Så skolan måste lyftas upp och hålla samma takt, samma utveckling och samma nivå som det rådande samhället och dessutom måste muren rivas ned så att skolan och samhället kan integreras. Stora slagord som entreprenörskap, kreativitet, modern miljö, integration används regelbundet av alla skolor men de används i en isolerad skolbubbla som ligger 20 år efter i tiden utan någon sorts vilja att komma ur sin situation eller ännu värre inte ens veta om den. De stora slagorden tappar betydelse och blir standardiserade och neddragna i vanlig skolmiljö och ungdomarna blir inte ett dugg utbildade för något som har betydelse.

Samarbete mellan skolan och universitet, samarbete mellan skolan och näringsliv, att tillsammans med sitt utgångsbetyg inneha arbetsreferenser, kontaktnät, och en gedigen portfolio, kunna slutföra ett projekt från idé till färdighet på angiven tid och samtidigt hålla god kvalité. Är van vid att ta eget ansvar, har disciplinen att kunna planera sin vardag, kan ta kontakt med ett företag och ha ett professionellt förhållningssätt mot den, veta vad ikt innebär och hur det kan nyttjas på bästa sätt. Vad anser vi egentligen att skolan ska hjälpa ungdomarna med? Vad ingår i begreppet utbildning? För min del betyder ordet väldigt mycket mer än ämnen och klassrum. Ska det finnas teoretiska skolor, så måste de bli mer ”praktiska” ”verkliga” annars har eleven verkligen inget att falla tillbaka på.

Tillbaka till min c-uppsats och en väldigt kortfattad summering av samhällsutvecklingen. Den är påtaglig och snabb och att arbetslivet håller jämna steg med den. Det är inte lätt för individen att hinna med i det tempo som förändringen sker. Man förväntas vara flexibel, flyttbar, självständig och sätta arbetet före familj, vänner och hemstad. Statistiken säger att våra ungdomar kommer att flytta mer än 20 gånger i sina liv och byta arbete mer än 15 gånger. Framtiden är osäker (vi arbetar inte längre på SAAB från dess att vi fyllt 17 tills vi fyllt 65) vilket ställer stora krav på individen. Människor, främst ungdomar är inte låsta vid förutbestämdheten utan är fria att välja vilken väg de vill gå. Problemet med detta är att det finns så många som inte har det självförtroende, den styrka, eller den ork som behövs för att delta och lyckas i det postmoderna spelet med alla dess krav, faror, och risker, etc. Vissa vet inte ens hur spelplanen ser ut eller vilka regler som måste följas. Skolan måste ta sitt ansvar!

Del av kommande blogg

Tänkte lägga ut ett smakprov på kommande blogginlägg.

Stora slagord såsom entreprenörskap, kreativitet, modern miljö, integration används regelbundet av alla skolor men de används i en isolerad skolbubbla som ligger 20 år efter i tiden utan någon sorts vilja att komma ur sin situation eller ännu värre inte ens veta om den. De stora slagorden tappar betydelse och blir standardiserade och neddragna i vanlig skolmiljö och ungdomarna blir inte ett dugg utbildade för något som har betydelse.

Allt runt omkring detta kommer snart.

Ekonomi och geografi

Vad är det som gör en skola bättre än en annan? Det finns de som vill fördela skolekonomin olika beroende på vart skolan befinner sig geografiskt? Hur välmenande det än är så kommer det inte att lösa några problem, varken långsiktigt eller kortsiktigt. Tanken med att straffa en skola som gör sitt jobb och det går bra för, gör mig orolig. En orättvis fördelning där de som är mindre bra får mest bidrag eller belöning finns inte i min värld. I mångt och mycket är det läraren som är den viktigaste resursen en skola har och det finns otroligt många lärare som är begåvade och har ett brinnande engagemang för sitt arbete. Det faktum att en skola misslyckas eller lyckas beror mer på lärarna och ledning än andra faktorer. Jag tror att dedikationen hos personalen är det enda riktiga receptet på en god utbildning.Jag tycker inte att vissa skolor är bättre än andra beroende på geografiskt position, jag tror inte att friskolor är bättre än de kommunala skolorna. Det finns bra och dåliga skolor i alla geografiska områden både kommunala och friskolor.Fina lokaler, god mat, bra busskort, lärartäthet, datorer, påverkar till viss del, men eftersom alla skolor får lika mycket pengar får även alla välja vad de vill satsa på. Pengarna räcker tydligen till vissa skolor. Ha visioner, vilken sorts pedagogisk utbildning skolan skal inrikta sig på, vilken profil skall skolan ha. Traditionell eller modern, alla kostar pengar och behöver olika saker och utrustning. Man kan inte ha allt, av många skäl inte bara ekonomiska. Som skolledare och som lärare måste man våga misslyckas! Detta är av stor vikt för att komma vidare i utvecklingen, det är så ett samhälle, företag, skola kommer vidare. Av experiment, undersökningar, reflektioner och analyser lär man sig vad som inte fungerar men även vad som fungerar bra. Det finns problem i alla skolor om det är ätstörningar, skilsmässor, annat bråk i hemmet, kulturella orsaker, mobbning, press, stress, emotionella svårigheter på grund av annat. Generellt för dessa problem är att de inte har någon klasstillhörlighet, de finns överallt i alla delar av samhället. De som lyckas bäst och trivs i skolan är oftast de som är glada, har framtidshopp, trivs med det de gör, även om det inte handlar om matematik och samhällskunskap. Det kan vara foto, hästar eller bilar, men de som är glada går det ofta bra för i livet och i skolan. Något som många skolor bör ta i beaktning. Vart skolan än befinner sig geografiskt så kommer det att finnas problem att lösa, detta görs bäst genom lärare och ledning, genom visioner och genuint intresse, genom att hålla fast i en profil eller pedagogik, genom samarbete, genom att göra skolan rolig och meningsfull, ÅTERINFÖR DET ROLIGA MED SKOLAN! Det finns en tid i alla människors liv då det var roligt att gå i skolan, det kanske bara var i årskurs ett men ändå, vad hände sen, vad var det som dödade den känslan?

Skolan har förlorat sin plats i samhället

Skolan har förlorat sin plats i samhället.

Nu har vardagen kommit igång efter ett välbehövligt sommaruppehåll. Snart är det dags för oss att sätta de första bokstavsbetygen på ungdomarna. För nya ettor innebär det ett betygsystem med fler steg, så nu kan vi kategorisera och döma ungdomar i sju olika fack. Vilken reform!

När diskussionen om betygsförändringen hölls, undrar om de någonsin tänkte att det kunde finnas bättre sätt att döma en människa på förutom kunskapen att sitta stilla och lära sig hur man läser på till olika prov i enstaka ämnen.

Vad säger ett betyg egentligen och vilken arbetsgivare bryr sig egentligen om den? Jag är helt säker att på en anställningsintervju är arbetsgivaren mer intresserad av hur du är som person, vilka egenskaper du har och vilka förmågor du har än vad du har för betyg i matematik och samhällskunskap. Passar du in i arbetslaget, är du socialkompetent, är du flexibel och anpassningsbar, tar du initiativ, kan du se helheten etc. dessa egenskaper spelar en mycket större roll.

skolans värld och vad ungdomarna betygssätts i har förlorat sin plats i samhället och måste ta tillbaka den men för att göra det är det dags att bli trovärdig, mindre fraktioniskt och mer nyttig. Skrota betygen helt och kom på något nytt sätt att bedöma ungdomar. Ett sätt som har betydelse för samhället och näringsliv. Man måste återvända till grundtankarna, varför finns skolan och vad har den för funktion? Hur kan vi uppfylla samhällets krav och om vi nu måste bedöma eleverna så gör vi det utifrån dessa.

Kunskap skall vara användbart!

Kunskap är värdelös om man inte nyttjar den! Varför är vissa saker obligatoriska för alla? Så många människor tvingas lära sig saker som de aldrig någonsin får användning av. Hur många minns egentligen det som man lärde sig i skolan? Vissa fragment minns man kanske. Men har man nyttjat den kunskapen på något sätt? Jag har nytta av Max 5 procent. Så vad säger det om skolan och dess uppdrag med att fostra och förbereda oss för samhället? Vad och hur kan vi lära oss i skolan som vi faktiskt kan nyttja och komma ihåg efteråt? Kunskap skall inte vara meningslös! 

Vad är viktigast, röster eller undervisning?

Det finns lite tankar och situationer som jag vill reflektera kring. Debatten om kateder undervisning har väckt starka känslor hos lärare. Sverige har en skolminister som går emot lärarproffssessionen, om det är hans egna åsikter eller om han vill vinna några röster från dem utanför skolans värld låter jag bli att svara på. Jag vill se att han står upp för dem som han skall representera, ungdomarna. Vi pedagoger vet alla vet vad som behövs i skolans värld och att gå tillbaka 50 år i utvecklingen är inte svaret när samhället flyger fram i full fart.

Vad vill vi att ungdomar lär sig i skolan? att sitta stilla en hel dag och halvsova sig igenom tråkiga lektioner, plågas genom många år av sina liv. Vad är det de egentligen lär sig av detta och vilka är det som är nöjda med den undervisningen? Mamma och pappa kanske, "bra skola det där pojken min sitter dag ut och dag in, läser till sina prov, stressar, har ångest, hårt arbete lönar sig. Vi är så stolta över honom, vi vet att han kommer in på universitetet”. Det ger föräldrar en sorts falsk trygghet, de känner igen sig från sin egen skolgång. Vi tänker istället och frågar oss själva, vad är det vi vill lära våra ungdomar? Vad är det som händer utanför skolans värld och hur kan vi ge ungdomarna insyn i den världen? Hur kan vi minska gapet mellan gymnasieskolan samhället/universitetet? Hur gör vi skolan till något positivt för ungdomarna? Hur kan vi ge dem nyttig kunskap, användbar kunskap? Vad kan vi utnyttja? Vad är det som gör det så svårt att inse att vi lurar våra ungdomar om vi inte tillåter dem att utnyttja allt, lära dem att använda allt. Data, telefon, vänner, föräldrar, Facebook, twitter, handledare, alla kontakter de har för att nå så långt de kan. Och inte kalla det för fusk!

Jag har hört många säga att lärarna i den moderna skolan är lata! Eleverna får ta reda på saker och ting själva medan lärarna går på fika paus. Sedan jag/vi började arbeta på det sätt vi gör så finns inga raster, inga arbetsrum, bara lärtillfällen hela dagen från morgon till kväll! Sociala diskussioner med enskilda individer, med grupper och med klasser. Dagen är fullspäckad av informationsmöten, givande möten, tvåvägs kommunikation inte katederundervisning där kunskap blir till aska.

Klart att det finns de lärare som inte vill förändra, de som är nöjda med sina färdiga planeringar. Som har 16 lektionstimmar i veckan och däremellan sitta och fika. Ta lov när eleverna har lov. Vet precis vad de ska göra varje lektion i en hel termin för åren har sett likadana ut år efter år. Klart att de är motsträvliga till förändring och omdefinering då det innebär 4 gånger mer arbete. Men är man lärare måste man komma ihåg vem man arbetar för och är man inte engagerad i ungdomar och deras framtid har man inget i skolan att göra.

Skolan skall inte utnyttja elever!

Jag undrar om min politiska åsikt som jag känner ganska starkt för håller på att bita mig i arslet. Jag har alltid varit för konkurrens och privatisering, även nu, men jag börjar inse att det finns nackdelar med tanken om den fria marknaden. Jag läste rubriken i en artikel idag ”Friskolor raggar elever per telefon” Om en skola lovar guld och gröna skogar ska de fanimej klara av att leva upp till det de säljer. Har man en marknadsföringsgrupp värd en förmögenhet och krav på att skolan måste ha minst 300 elever per läsår så antar jag att de lovar saker som ”garanterad jobb, rekrytera tre kompisar få en ipad, etc. På vilken nivå lägger de sig i sin marknadsföring? Det är inte lätt för en femtonåring att välja rätt, att se igenom en väldigt genomtänkt, snygg fasad, uppbyggd av falska lögner. Det är förhoppningsvis sådant de lär sig att se igenom på gymnasienivå, tyvärr inte innan.
Jag blir förbannad när jag ser framför mig en välbärgad marknadsgrupp, koncern, som ser våra ungdomar som pengapåsar och ser utbildning endast som inkomstkälla. En skola ska finnas till för ungdomarna! Ska hjälpa ungdomarna! Ska se till så att de växer som individer och skicka dem vidare i utvecklingskedjan tills de är helt förberedda för samhället. En skola skall inte utnyttja ungdomarna! Min ideologi är kanske fel i vissa lägen. I min värld så eliminerar marknaden företag som inte fungerar, så verkar det tyvärr inte vara i utbildningens värld.

krav på bättre lärarutbildning

Jag läste detta ur skolvärlden.se och håller med om det som jag kopierat ur artikeln;


"Det inser ju alla lärare att ingen hinner med varje elev då. Det blir stor skillnad i det pedagogiska uppdraget om en klass har 22 eller 29 elever.
– Så ska vi ha kompetenta och riktigt duktiga lärare. Här tycker jag Björklund går för långsamt fram när det gäller kraven på lärarutbildningen. Vi tycker det behövs ett intagningstest för utbildningen. Det behövs både intresse och vilja för att bli lärare.
Kommer den nya lärarutbildningen att förbättra statusen för lärarna?
– Inte per automatik, till exempel England och Norge har arbetat strategiskt för att höja intagsnivån. Där sänder man ut strategiska signaler om att vem som helst inte kan bli lärare. Universitet och högskolor måste också ta ett större ansvar när det gäller lärarutbildningarna.
– Forskning och utveckling måste följa med, vilket de inte har gjort här. Och politikerna ska inte lägga sig i.
– Vi måste våga säga att vi behöver riktigt duktiga lärare och också våga tala om att vissa lärare faktiskt inte fungerar. Där har rektorerna ett enormt ansvar att hjälpa dessa lärare att hitta nya utvecklingsvägar eller att faktiskt byta karriär. Det har varit lite tabu men vi måste prata om det.
Han tror att vi på det sättet också kan få en reell diskussion om ersättnings– och belöningsmöjligheter samt även nya karriärvägar för lärare."

Bättre lärarutbildning! Efter att ha exploaterat den i tio års tid kommer det att ta lång tid att reparera!

Sålla bland allt! Välj den bästa!

Jag blir frustrerad när jag hör kommentarer som, jag tycker friskolor är dåliga, de bryr sig bara om vinster, de köper sina elever, de har inga utbildade lärare, de har dålig lärartäthet etc. Det är klart att det finns friskolor som inte är bra, (speciellt de som är ägda av stora koncerner,) precis som det finns kommunala skolor som inte är bra.

Med det sagt vill jag ändå tillägga att de flesta friskolor som jag har haft kontakt med har bra lärare, bra ledning, bra lokaler, bra mat och bra utbildning. Hur kommer det då sig att de flesta kommunala skolor som jag varit i kontakt med har många omotiverade lärare, sämre mat, sämre lokaler, sämre ledning, sämre utbildning. (skolpengen är densamma för kommunala skolor som för friskolorna)

Jag arbetar för en helt fristående skola, vi tillhör inte någon vinstdrivande koncern, Vi finns bara i Linköping, ingen vinst tas ut, pengar som blir över går tillbaka till verksamheten. Dra inte alla friskolor över en kam! Vi lever i ett samhälle fullt av valmöjligheter, sålla både bland friskolorna och kommunala skolor och välj ut den du anser vara bäst!

Nationella prov

Härligt! Fler nationella prov! Vad skall de hitta på härnäst för att ta utbildning till en ny och högre nivå? Svarta tavlan, aga, skamvrå, kvarsittning, återbesök av flour-tanten. Förlåt; flour-tanten gjorde faktiskt nytta! Varför förblir skolan statisk medan ungdomarna och världen omkring dem blir mer och mer dynamiskt!

I skolverkets nya plan beskrivs högskolekompetens med ord som kreativitet, initiativ, socialkompetens, ansvar, digital kompetens med mera. Hur mäter man detta med nationella prov? Vad är det för kunskaper som mäts med nationella prov? Släng dessa prov och använd pengarna och kraften till att motivera och utbilda ungdomarna istället!

Seriös instutition?

Jag hörde på radion idag att tre friskolor i Stockholmsområdet drevs av en pedofil. Detta får absolut absolut inte förekomma! Skolinspektionens respons var en krigsförklaring mot alla friskolor! Tydligen har det aldrig hänt något dåligt på en kommunalskola! Hade detta handlat om människor så skulle jag kalla skolinspektionen för rasister! Vad säger detta om skolinspektionens värdegrund? Man kan inte dra alla över en kam!

GY 2011

Ett citat som jag tycker passar lika bra på elever som på lärare!

“If you are not fired with enthusiasm, you will be fired with enthusiasm. (Vince Lombardi)

Idag samlades 1150 gymnasielärare för att informeras om gymnasiereformen 2011. Skolverket hade ett mer öppet och flexibelt tänk än vad jag förväntat mig och har säkert tagit ett steg närmare verkligheten, men många fler steg behövs!

Skolans värld befinner sig långt från samhällsutvecklingen vilket gör att gymnasiereformen upplevs modern och verklighetsförankrad, men låt dig inte luras. Skolan är fortfarande en institution som står utanför samhället istället för att samarbeta och integrera med den. Skolverket påstår sig ha samarbetat med näringsliv och universitet när de beslutade om skolreformen. Skolan kan trots detta fortfarande beskrivas i ord som klassrum, skolböcker, prov, schema, läxor, enstaka ämnen, betyg, rast, lov, studiedag, etc. innebär detta en utveckling? Är detta en reform?

Jag tror att de resonerar som jag fast precis tvärtom. När jag reflekterar kring skolverkets mål så brukar jag tänka; hur kan jag bedriva min undervisning enligt mina visioner och samtidigt försvarar dem kontra styrdokumenten. Jag förmodar att skolverket i sin tur tänker i banor som; hur försvarar vi styrdokumenten gentemot samhällets krav? Skolverkets reform känns inte genuin!

Jag anser att de skulle, i formuleringen av Gy 2011, utgått från näringsliv, Yrkeshögskolor, universitet, samhällsvetare, sociologer och deras syn på samhället, etc. Anfalla istället för att försvara!

Jag skrev i början att skolreformen var mer öppen än vad jag först ansåg. Den lämnar många valmöjligheter som en liten enskild fristående läroplats kan nyttja och det finns utrymme för en modern, verklighetsförankrad utbildning!

Om vi på MTU kan, så kan också andra! Gymnasiereformen kanske indirekt gynnar ungdomarna ändå. Ironiskt; tänk ifall det var det som var meningen hela tiden. Reformen var tvungen till att göra på ett visst sätt för att inte lärare skulle göra uppror men lämnar ändå luckor för de skolor som vill förändra, som vill utbilda!

Vart är skolan på väg?

Vad är ett ämne om den inte har ett sammanhang och om den inte interagerar med andra ämnen? Skolan måste se förbi enstaka ämnen och börja formulera mer verklighetsförankrade mål! Statistiken försämras vad gäller ungdomar som hoppar av gymnasiet. De flesta Ungdomar ser rakt igenom skolans föråldrade mål, mål som är anpassade för enstaka ämnen och för ett samhälle som inte längre finns. De ser skolan som ett nödvändigt ont, ett hinder som måste kommas förbi för att antingen komma in på universitetet eller för att arbeta. Skolan ses som slöseri med många år utav deras liv.

Jag skulle vilja intervjua elever som gått ut gymnasiet och be dem redogöra för vad de lärt sig under sina tre år! Jag är ganska säker på att den kunskapen som de flesta komma redogöra för är högst 80 % av det de lärt sig. Så är det med förmedlingspedagogik och fakta kunskap, för den som är duktig på utantill inlärning blir betygen bra men fakta glöms snabbt bort. Så om de minns max 20 % av sina ämnen så är de kunskaperna något som jag på mindre än 15 sekunder kan googla mig fram till. Så vad har de lärt sig på tre år? Ingenting egentligen och jag är helt säker på att det är därför gymnasieskolan har många avhopp och att eleverna är ofta omotiverade. Även de som tar sig genom utbildningen och det med bra betyg ser igenom systemet men de är medvetna om att de måste ha betyg för vidarestudier. Betygen är den enda motivationen inte kunskapen och vad de kan göra med den.

Man måste visa ungdomarna vad nyttan är med skolan och då är det väl bra om det finns någon nytta! Man måste tro på sin Skola och vad den står för, ha visioner och framtidsutsikter.

Alla skolor måste arbeta helt annorlunda än vad de idag gör, ändra på allt! Utgå från samhället, från verkligheten 2011! Hur hjälper vi ungdomarna att överleva i denna om vi pratar om föråldrade saker som ämnen, schema, skola, lärare, läxa, prov, etc. Vad är det för ämnen som samhället kräver av oss idag och ännu vikigare, vad är det för egenskaper den kräver?

Vad är samhällskunskap, vad är religion, vad är historia, vad är mattematik? Fanns inte de för flera hundra är sedan? Saker och ting förändras eller händer sådant endast utanför skolans värld? Nästa steg i skolans utveckling bör vara så långt bort från skolan man någonsin kan tänka sig.