Om man jämför arbete nu mot förr så finns det massor att säga kring dess skillnader. Allt från hiraki styrelse till kollektiv hjälp, från produktionssamhälle till konsumptionsamhälle. Man arbetade från 16 års ålder till 65 och ofta på samma jobb. Ganska monotont men tryggt. Idag bor man hemma längre, man läser tills åldern mellan 25 och 30 och förtidspensionerar sig vid 55-60. Tiden då vi betalar in pengar till staten minskar avsevärt och den tiden då vi inte gör det kostar staten ganska mycket. Vi förväntas idag flytta minst 20 gånger och byta arbete minst 15 gånger. Är det inte svårt att hitta arbete? 15 gånger, hur ska det gå till? Ungdomarna känner mer ångest än trygghet. Det finns inga som vet vilka sorters arbete som kommer att finnas om några år. De tio mest populära jobb idag fanns inte för tio år sedan. Tid och rum försvinner, det finns Macdonalds drive through där man talar in en beställning till någon som arbetar i Indien och när man kör till nästa lucka så betalar man allt klart och fixat. Företagen är globala aktörer och tillhör inte ett landområde längre. Är inte företagen bundna så är det väl självklart att de flyttar dit arbetskraften är välutbildade, billiga och kan tänka sig arbeta längre dagar. Hur kan man ta lån till hus och bil om man inte vet vad man jobbar med om tre år? Vissa kanske tror att skolan hjälper till med att skapa trygghet i allt detta, ungdomarna får ju sina slutbetyg efter gymnasiet då kanske de kan få ett arbete. Det finns inte många arbetsgivare idag som bryr sig om Nisse har ett MVG i samhällskunskap eller inte. Nisse ska vara självsäker, självständig, initiativrik, kreativ, kan göra en ide till färdig produkt på en viss angiven tid och hålla hög nivå på den, social kompetent och så vidare. Då får Nisse jobbet och inte beror det så mycket på grund av något betyg i samhällskunskap eller historia eller något annat ämne.
Ungdomsarbetslösheten är stor. Vi förväntas byta arbete 15 gånger, hur ska det gå till? Ungdomarna känner mer ångest än trygghet. Samhället ställer alltså stora krav på individen idag och individen får inte mycket kollektiv hjälp, är du arbetslös så är det ditt eget fel och ingen kommer att tycka synd om dig.
Skolan borde väl ha ett stort ansvar att förbereda just Nisse för detta samhälle med de egenskaper och förmågor som krävs och precis nämnts samtidigt som styrdokumentens mål uppfylls.
Den enda tryggheten som ungdomarna har är vetskapen om att de har de sociala och kunskpas förmågorna att klara sig där ute. Det är då de kan känna att de kan exempelvis ta lån på hus och bil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar