Paradigmskifte
De börjar bli många skolor som omdefinierar lärandet, vilket är väldigt positivt. Allt som oftast görs detta fragmentariskt, några lärare som flippar, några ämnesintegrerar, några föreläser, några tänker på lokalutformanden, några satsar på IKT etc.
Det måste till mycket mer! Att omdefiniera enstaka lärares roll och arbetssätt är en sak men att omdefiniera hela skolsystemet är något helt annat. Skolsverige är på rätt väg och utvecklingen går inte att stoppa, tyvärr så går det alltför sakta framåt. Skolministern, facken och media representerar det största hindret som försvårar framfarten.
Frågan är om Sverige kommer att leda utvecklingen, kommer det vara vi som står vid frontlinjen och banar väg åt andra eller kommer vi att följa strömmen. Skolministern har valt sida, en sida som innebär förvaring och konservering och efterföljning.
Även om skolsystemet i Sverige skulle omdefinieras så är ett paradigmskifte inte riktigt aktuellt! Ett paradigmskifte i tiden var när man insåg att världen inte var platt och man började tänka helt om vad gäller synsätt på vår planet. Man fick på något sätt börja om från början, bygga nya fundament utifrån det nyfunna vetskapen. Tänk en stund på vad detta paradigmskifte innebar?
Det är detta som måste ske i skolan, det måste se helt annorlunda ut. Man måste tänka mycket bredare, börja om från början, bygga ett nytt skolsystem som håller för vår moderna tid, inte bara göra samma sak fast på ett annorlunda sätt. Det räcker inte att bara nå fram till skolverkets mål genom flippning, integrering, föreläsning, lokalutformanden eller liknande.
Det enda som händer är att lådan eller fyrkanten blir lite större, den utvidgas. Den ändrar inte form, sprängs inte sönder blir bara lite större! Vi är väldigt sällan utanför den och om vi gör det så återvänder vi alltför ofta tillbaka till tryggheten, traditionen och rutinen.
Men vad upplyftande ett paradigmskifte skulle vara. Om alla accepterade och såg "skolan" för vad den var. Inte en förvaringsplats för våra barn där de får lära sig saker som var aktuella för ett samhälle som inte längre existerar. Tider, scheman, läxor, ämnen, klassrum, kateder, vita tavlor, svarta tavlor, prov, betyg, personalrum, m.m. skulle inte längre existera. Ämnen som någon gång i tiden varit relevanta skulle ändra skepnad, bytas ut eller glömmas bort. Det skulle bli roligt att lära sig saker igen, lärandet, kunskapen, utbildningen skulle bli meningsfull och nyttig.
lördag 1 februari 2014
måndag 25 november 2013
Visioner
Herregud! vad har hänt med självklara begrepp som mål och visioner? Saknar skolor dessa? "Kom och börja hos oss för vi är en i mängden, hos oss får ni en likadan utbildning som på andra ställen."
Eller hellre, sök till oss då vi arbetar på ett modernt öppet sätt, vi har engagerad och målmedveten personal, vi integrerar, arbetar nära samhället, arbetar för individen, vi låter resultaten tala för sig själva. Vad som helst förutom tanken att, vi är en mängden!!! Förhoppningsvis har alla skolor något de vill lyfta fram, något mål att sträva mot!
Konkurrens finns överallt och är nyttigt i många avseenden. Det kanske tvingar fram någon sorts vision och mål hos dessa likgiltiga skolor. Det gynnar ju trots allt ändå de som bör gynnas, våra elever. Tackar fasen för att det finns element som tvingar skolorna att framhäva sig själva och att sträva framåt mot nya mål och nya idéer. Man får aldrig slappna av eller känna sig nöjd!
Synd bara att det finns så få fri - skolor ..... Ju större koncern desto mindre konkurrens och krav, vilket i sin tur leder till mindre engagemang, undantaget någon enskild individ. Tänk att få uppleva en engagerad skola där hela verksamheten brinner för det de gör!
En skola! Inte en koncern som äger en mängd skolor eller stora kommunala skolor. En byggnad som står för sig själv, och gör det stolt och stadigt. En sådan skola behöver inte oroa sig för att vara en i mängden.
Men i mellanmjölkens land finns det institutioner som inte vill att någon står ut utan arbetar för likgiltighet och likriktning, bakåtsträvande och har inte barn och ungdomars intresse som utgångspunkt utan arbetar främst ur politisk syfte.
fredag 30 november 2012
Lik - Värdighet
Lik - Värdighet
Är Björklund på rätt spår eller förstör han våra ungdomar och deras skolliv?
Hej jag heter David. Jag tycker att det är kul att gå i skolan! Jag går i årskurs fyra och idag ska jag och min klass gå på utflykt. Min mamma har gjort i ordning en matsäck åt mig och varmchoklad fick vi ha med oss för fröken sade att vi i klass 4b skulle ha mysigast av alla. Vi samlas i klassrummet där fröken berättar att vi inte ska gå för långt från gruppen och att vi ska alltid gå minst två och två. Väl i skogen pratar fröken om vilka olika träd det finns, en tall vet jag vad det är för deras barr växer i par och är sticksiga, en gran har mindre barr fast de är mer sticksiga. Jag lär mig om olika blommor om deras färg, lukt och form. Vid samlingen pekar fröken på ett stort tjockt träd och frågar om vi kan mäta dess omkrets, vad är omkrets för något? Hur tjockt är trädet runt om säger fröken. Jag och Pontus springer bort till trädet och försöker nå runt med våra armar men vi räcker inte till och ropar till Liselott och Jenny. Vi går tillbaka till fröken och säger stolt att omkretsen är mina, Pontus, Jenny och en av Liselotts armar tjockt. Sedan mäter jag och Pontus omkretsen på olika saker på vägen hem. Det börjar dugga lite lätt innan vi kommer tillbaka till skolan och fröken berättar om hur det kommer sig att det regnar och vart vattnet kommer ifrån. Hon tycker att vi ska dricka lite till varmchoklad när vi lite blöta kommer till vår klassrum, hon överraskade oss och hade bakat bullar. Vi fikade och pratade om vad vi hade varit med om tills vi skulle gå hem. Jag berättade för min mamma och pappa när jag kom hem om varför det regnar, om hur tjockt det där stora trädet var, om olika blommor och om vilken som doftade bäst.
Hej, jag heter Johan. Jag brukade tycka att det var roligt att gå i skolan, träffa kompisar och till och med lära mig saker. Idag står det matematik på vårt schema följt av NO, fy vad tråkigt. Fröken delar ut ett kompendium där det finns bilder på olika träd på, vi ska titta på trädet och skriva vad den heter vid sidan om bilden. Fröken berättar att det på fredag skall skrivas ett prov på kompendiet och att det är bäst att vi läser på så att hon kan ge oss ett bra betyg. Hon pratar lite med mig på rasten om att det inte går bra för mig på provet så ska hon tillsammans med mina föräldrar och mig prata om mina betyg för det inte gick så bra på mitt förra prov. Efter rasten har vi ett läxförhör i matematik där vi ska räkna ut storleken av olika föremål. Vad är omkretsen av denna fyrkant? Vad är omkrets nu igen, varför kan jag inte minnas det, är det när man tar gånger eller plus? Jag fixar inte det här, undrar vad min mamma och pappa ska tycka och tänka när fröken pratar med oss? Önskar att jag var som Liselott, hon skriver alltid bra på proven, hennes mamma och pappa är säkert stolta när hon får bra på proven och bra betyg. Fröken har sagt att jag är slarvig och har svårt att sitta still och jag tror inte riktigt att hon tycker om mig lika mycket som hon gör Liselott. Jag säger till fröken att jag vill gå på toa, men går inte tillbaka. Jag springer jag iväg till fritidsMartin där han och jag kan prata Hockey, han brukar säga att han inte känner någon annan som kan så mycket om de olika lagen och de olika spelarna både i NHL och i Elitserien. Han undrar om skillnaden mellan en hockeyrink i USA och en rink i Sverige. Vet du inte det svarar jag och berättar för honom att det är mindre rinkar i USA, de är bara 60 meter långt och 25 meter breda och i Sverige är de 60 meter långa och 30 breda. Det var inte lite skillnad i omkrets svarar Martin och sedan säger han att jag nog ska gå tillbaka till min klass så inte fröken blir arg.
Är Björklund på rätt spår eller förstör han våra ungdomar och deras skolliv?
torsdag 3 maj 2012
Förändra skolan med dessa 16 punkter!
- Skolfack måste försvagas (Begränsar lärarnas relation med eleverna, har inte eleverna som utgångspunkt)
- Avpolitisera skolan (Politiker bryr sig om väljare, inte verkligheten)
- Göra skolan meningsfullt (Ungdomar är smarta, de kan se skolan för vad den är)
- Bort med alla tidsramar och block (Inget industrisamhälle längre)
- Integrera skolan med samhället (Se verkligheten)
- Bort med mycket av dokumentationen (Spendera den tiden med eleverna istället)
- Lokalerna måste utformas efter behov, individ och verklighet (Fängelsemodellen är nedvärderande)
- Låt lärare vara lärare och ha tillit till deras karaktär och utbildning! (Oerhört viktigt)
- Förbättra lärarutbildningen (Annars är föregående punkt meningslös)
- Schemalös, ämneslös, tidslös och platslös utbildning (Vi kommer dit snart, förbered er)
- Öppna upp personalrummen (Att gå från klassrum till personalrum är det sämsta sättet att skapa en relation med eleverna :) Var med dem så mycket ni bara kan.
- Bort med prov, traditionella lektioner, (kateder) hemarbete, böcker (dessa begränsar lärarens och elevens utbildning.
- In med IKT (eller allt som finns utanför skolan måste även finnas i skolan) Skolan skall utbilda!
- Världen är ungdomarnas arena och spelplan!
- Ställ hårda krav på alla som arbetar inom skolan, det är barn och ungdomar vi arbetar med. Se till att de är redo för; allt.
- Fyller gärna på!
torsdag 22 mars 2012
Högre lön ger inte status
Jag hade aldrig trott att jag, efter fem års utbildning, i en arbetsintervju eller i en diskussion med släkt, vänner och bekanta skulle behöva ge min syn på eller försvara min utbildning. Jag tror att det för många lärare idag är en nödvändighet då en stor del av kritiken är befogad. I det stora hela kan jag sammanfatta min syn på utbildningen så här: det blir vad man gör den till! Vi blir tilldelade de viktigaste redskapen som behövs för yrket, hur man sedan använder dem är mycket upp till den enskilda individen. Det är alltså stora skillnader i kunskap mellan de lärare som tar examen. Som arbetsgivare är inte en femårig gymnasielärarutbildning en garanti för att den nyanställda läraren är duktig. Han/hon kanske är en sämre pedagog än vilken outbildad person som helst. Det borde inte vara så och det bidrar inte till att höja statusen på läraryrket. Lärarutbildningen har exploaterat yrket och universitetet har sänkt kraven. Universitetet får betalt efter att studenten klarat kursen, vilket innebär speciellt för vad de anser vara de ”oviktiga programmen” exempelvis lärarprogrammet att de fylls upp och ytterst få misslyckas med att ta sig igenom den.
Lärarkåren borde arbeta utifrån egna erfarenheter av klassrumssituationer för att utveckla gemensamma begrepp och metoder för lärande. Genom reflekterande kan lärare utveckla yrket och på så sätt komma ett steg närmare professionalitet. Idag får alltför ofta läraren själv hitta lösningar, dessa blir då knutna till personen och inte till yrket. Ett större samarbete mellan lärare, eller ännu bättre skolans personal, önskas och då inte bara utanför klassrummet. Jag vill förtydliga att det jag menar med professionalitet är sådant som gör skolans värld till en bättre och utvecklande plats för alla berörda parter, yrkesetik, yrkesspråk, lärarsamarbete, utvärderingar samt kunskapsförmedling bidrar till detta om syftet bakom dem är genuina.
Att höja en lärares lön med 10 000 i månaden kommer inte att ge yrket bättre status, det ger bara universiteten möjligheten till att exploatera den ännu mer. Låt de duktiga lärare får högre lön istället för att höja allas, ställ höga krav på lärarna och belöna resultat. Ställ mycket högre krav på lärarutbildningen och kräv att de ansvariga har större intentioner än att se den som ett redskap för att hålla ungdomsarbetslösheten nere. Då kommer flera lärare att få bättre betalt då utbildningen bidrar till att fler duktiga lärare kommer ut till skolorna och statusen stiger.
torsdag 1 mars 2012
När karaktären ifrågesätts
Hur mycket religion ingår i din identitet?, är en har fråga jag ställt till många ungdomar de senaste åren. I de allra flesta fallen får jag mellan 0 och 5 % som svar. Detta anses alltför ofta som positivt och med tanke på hur vi idag ser på religion förstår jag varför. Jag återkommer till detta senare.
När samhället övergick från ett bonde till ett industriellt samhälle ändrades levnadsvillkoren för väldigt många människor och det tog tid för dessa att hitta sig själva och sina nya roller i det nya samhället.
För de som är födda på 70-talet och äldre är teorin att identiteten är som en kärna som växer ju äldre vi blir och desto mer vi får vara med om. Identitet är den vi är, våra egenskaper, principer, moral etc. Den växer och blir starkare, vi lär känna oss själva och vet vad vi står för.
Är man född på 80-talet eller senare så känner många igen sig lite i den beskrivna situationen men känner att den inte täcker helheten. Teorin för dessa människor är att identiteten är flytande och situationsbunden, att den är olika i olika situationer, en arbetsidentitet, en skolidentitet, en hemidentitet, en festidentitet etc. De flesta anser att detta stämmer bättre men att de fortfarande har en del av kärnan med sig i alla situationer.
Vad är det då som kärnan, vad har vi alltid har med oss i alla situationer Jag återkommer till detta senare i inlägget.
Vi bryr oss mer om hur andra ser på oss än om hur vi ser på oss själva. utseendefixering, för både killar och tjejer tar upp mycket tid, sola på stranden och i solariet, vilka kläder man skall ha, vilka prylar man måste ha, vilka man skall umgås med, vilket sätt man skall prata på, vilket sätt man måste bete sig på etc. Hela individens habitus (beteende) går åt till att vara en stereotyp, till slut påverkas även tankarna och man utvecklas till en person vars liv går ut på något som egentligen inte är väsentligt. Man väljer partner som man väljer ett klädesplagg då utseendet är viktigare än innehållet och den lilla fasta identiteten som man en gång hade blir mindre och mindre viktig. Människorna intalar sig själva att de är lyckliga för att man har allt som man enligt konsumtionssamhällets mått borde ha 42” plasma tv i stockholmslägenheten, silikoninlägg, dyr bil, finaste kläderna och pengar. Man köper sig en identitet.
Det är sällan ungdomar har tid att reflektera kring saker, som döden eller hur stort rymden är eller om sig själva. Det händer för mycket, man har sällan tråkigt längre, iphones, datorer, 300 TV kanaler, internet etc. Ibland är det nyttigt att ha tråkigt. Man måste få grepp om exempelvis rymden innan man växer upp. Ett ljusår är så långt som ljuset kan färdas på ett år, (för ni som inte visste) tänd en ficklampa och se på hur lång tid det tar innan ljuset når något, det färdas snabbt. Vi kan se cirka 13 miljarder ljusår ut i rymden.
Om det nu är så stort och jorden kan liknas som ett litet dammkorn i universum så varför inte bara vara sig själv och därmed lättare bli accepterad för den man är och trivas med den man är.
Hur mycket av vår identitet finns innan vi föds och hur mycket är vi en produkt av vår miljö? Ungdomar är säkra på att miljön bestämmer till mellan 90 och 100 % av vilka vi är. Hur lång tid vid ett första möte med en människa tar det innan vi har stoppat honom eller henne i ett fack? Cirka 5 sekunder, våra instinkter läser av människan direkt och det tar mycket längre tid innan vi ändrar oss. Ju mer verklig man är desto större chans att bli placerad i ett trevligt fack och första intryck är väldigt viktiga i vårt samhälle då många arbeten innebär små snabba möten.
Vad är en bön? Är det en fråga till Gud? I vilka situationer i livet kan vi tänka oss att be? Kanske när det blir riktigt svårt. Vem är det då som kan hjälpa oss ur den svåra tiden.? Vi själva, vi vet svaret, vi vet vad vi måste göra för att lyfta oss. Hur vet vi detta? Vart kommer det svaret ifrån, detta är den riktigt intressanta frågan! Samma sak som vi vet vad som är rätt och fel i olika situationer. Hur vet vi detta? Den känslan måste grundas i något. Kanske är det arvet från generation efter generation av uppfostran, Kalle du skall inte ta grannens cykel, alla får vara med i leken, vi slåss inte osv.
Allt som jag har tagit upp hittills och det som vi har med oss i alla situationer oavsett identitetsteori är till stor del vår kristna värdegrund, och jag tycker att religion också har en plast och en verklig sida där den av plast är vad de flesta av oss anser religion vara, våld, korståg, terrorism, och så har vi den mer verkliga delen, den som handlar om oss själva, vilka vi är och vad vi står för. I den bemärkelsen har många av oss mer ån 0-5 % religion i vår identitet. Det finns stor risk att värdegrunden håller på att urholkas och detta borde vi ta på största allvar. Det är inte religionen i sig som är det viktiga, hittills har det främst varit den som är klistret som håller värdegrund vid liv och då den håller på att försvagas måste vi hitta ett nytt klister.
Vi befinner oss just nu mitt i en övergångsperiod mellan det industriella samhället och det postmoderna samhället och människor har återigen svårt att hitta sig själva och sin roll i den. Precis som för bondesamhället när den övergick till ett industriellt. Skolan har givetvis en stor roll i att lära ungdomarna spelreglerna för hur det nya fungerar och det är inte en alltför lätt uppgift när de flesta lärare är födda i ett industriellt samhälle. För att ge ungdomarna en värdegrund måste vi reflektera över vad det är för något och samarbeta över många gränser för att nå ett gemensamt svar.
När samhället övergick från ett bonde till ett industriellt samhälle ändrades levnadsvillkoren för väldigt många människor och det tog tid för dessa att hitta sig själva och sina nya roller i det nya samhället.
För de som är födda på 70-talet och äldre är teorin att identiteten är som en kärna som växer ju äldre vi blir och desto mer vi får vara med om. Identitet är den vi är, våra egenskaper, principer, moral etc. Den växer och blir starkare, vi lär känna oss själva och vet vad vi står för.
Är man född på 80-talet eller senare så känner många igen sig lite i den beskrivna situationen men känner att den inte täcker helheten. Teorin för dessa människor är att identiteten är flytande och situationsbunden, att den är olika i olika situationer, en arbetsidentitet, en skolidentitet, en hemidentitet, en festidentitet etc. De flesta anser att detta stämmer bättre men att de fortfarande har en del av kärnan med sig i alla situationer.
Vad är det då som kärnan, vad har vi alltid har med oss i alla situationer Jag återkommer till detta senare i inlägget.
Vi bryr oss mer om hur andra ser på oss än om hur vi ser på oss själva. utseendefixering, för både killar och tjejer tar upp mycket tid, sola på stranden och i solariet, vilka kläder man skall ha, vilka prylar man måste ha, vilka man skall umgås med, vilket sätt man skall prata på, vilket sätt man måste bete sig på etc. Hela individens habitus (beteende) går åt till att vara en stereotyp, till slut påverkas även tankarna och man utvecklas till en person vars liv går ut på något som egentligen inte är väsentligt. Man väljer partner som man väljer ett klädesplagg då utseendet är viktigare än innehållet och den lilla fasta identiteten som man en gång hade blir mindre och mindre viktig. Människorna intalar sig själva att de är lyckliga för att man har allt som man enligt konsumtionssamhällets mått borde ha 42” plasma tv i stockholmslägenheten, silikoninlägg, dyr bil, finaste kläderna och pengar. Man köper sig en identitet.
Det är sällan ungdomar har tid att reflektera kring saker, som döden eller hur stort rymden är eller om sig själva. Det händer för mycket, man har sällan tråkigt längre, iphones, datorer, 300 TV kanaler, internet etc. Ibland är det nyttigt att ha tråkigt. Man måste få grepp om exempelvis rymden innan man växer upp. Ett ljusår är så långt som ljuset kan färdas på ett år, (för ni som inte visste) tänd en ficklampa och se på hur lång tid det tar innan ljuset når något, det färdas snabbt. Vi kan se cirka 13 miljarder ljusår ut i rymden.
Om det nu är så stort och jorden kan liknas som ett litet dammkorn i universum så varför inte bara vara sig själv och därmed lättare bli accepterad för den man är och trivas med den man är.
Hur mycket av vår identitet finns innan vi föds och hur mycket är vi en produkt av vår miljö? Ungdomar är säkra på att miljön bestämmer till mellan 90 och 100 % av vilka vi är. Hur lång tid vid ett första möte med en människa tar det innan vi har stoppat honom eller henne i ett fack? Cirka 5 sekunder, våra instinkter läser av människan direkt och det tar mycket längre tid innan vi ändrar oss. Ju mer verklig man är desto större chans att bli placerad i ett trevligt fack och första intryck är väldigt viktiga i vårt samhälle då många arbeten innebär små snabba möten.
Vad är en bön? Är det en fråga till Gud? I vilka situationer i livet kan vi tänka oss att be? Kanske när det blir riktigt svårt. Vem är det då som kan hjälpa oss ur den svåra tiden.? Vi själva, vi vet svaret, vi vet vad vi måste göra för att lyfta oss. Hur vet vi detta? Vart kommer det svaret ifrån, detta är den riktigt intressanta frågan! Samma sak som vi vet vad som är rätt och fel i olika situationer. Hur vet vi detta? Den känslan måste grundas i något. Kanske är det arvet från generation efter generation av uppfostran, Kalle du skall inte ta grannens cykel, alla får vara med i leken, vi slåss inte osv.
Allt som jag har tagit upp hittills och det som vi har med oss i alla situationer oavsett identitetsteori är till stor del vår kristna värdegrund, och jag tycker att religion också har en plast och en verklig sida där den av plast är vad de flesta av oss anser religion vara, våld, korståg, terrorism, och så har vi den mer verkliga delen, den som handlar om oss själva, vilka vi är och vad vi står för. I den bemärkelsen har många av oss mer ån 0-5 % religion i vår identitet. Det finns stor risk att värdegrunden håller på att urholkas och detta borde vi ta på största allvar. Det är inte religionen i sig som är det viktiga, hittills har det främst varit den som är klistret som håller värdegrund vid liv och då den håller på att försvagas måste vi hitta ett nytt klister.
Vi befinner oss just nu mitt i en övergångsperiod mellan det industriella samhället och det postmoderna samhället och människor har återigen svårt att hitta sig själva och sin roll i den. Precis som för bondesamhället när den övergick till ett industriellt. Skolan har givetvis en stor roll i att lära ungdomarna spelreglerna för hur det nya fungerar och det är inte en alltför lätt uppgift när de flesta lärare är födda i ett industriellt samhälle. För att ge ungdomarna en värdegrund måste vi reflektera över vad det är för något och samarbeta över många gränser för att nå ett gemensamt svar.
söndag 19 februari 2012
Värdegrund?
Det räcker inte längre med kristen moral och etik, det händer mycket i samhället som en gammal religion inte kan handskas med och den uppfostran som finns hos de flesta av oss räcker inte för att tackla dessa nya element. Vi har kompletterat vår värdegrund med andra faktorer för att vår identitet ska vara hållbar i detta moderna samhälle. Detta har vi gjort med begrepp som demokrati, frihet och rättvisa, alla dessa blandade tillsammans i en stor bräcklig bubbla.
Det finns något inom de flesta av oss som vet vad som är rätt och fel, hur man bör uppföra sig och inte. Det kommer som en känsla, kanske från vår uppfostran, kanske från generationer av uppfostran. Jag kan känna att det svajar, det som har gått i arv i generationer försvagas och gränsen eller känslan för rätt och fel är inte lika säker längre.
Föräldrar arbetar mer och mer och förlitar sig på förskola eller dagmamma att ta en stor roll i barnets uppfostran. Förskolor bör inte och kan inte ta på sig den rollen. Med stora barngrupper och personal som inte är kapabla att handskas med denna situation springer ofta barnen vind för våg och djungelns lag råder. Tiden med vuxen kontakt minskas och föräldrarna blir helg och kvälls föräldrar vilket innebär två timmar på kvällen innan läggdags och helgen då det ska handlas och städas och träffa vänner och släkt, det blir inte mycket tid till att umgås. Tackar fan för fredags mys på kvällen då alla sitter och ser på TVn som blir föremålet som får oss att ”umgås”.
Har familjen det gott ställt kan man alltid åka utomlands till stranden där föräldrarna solar sig bruna medan barnen lämnas till en värld, kanske Bamses, där de kan ha roligt hela dagen utan vuxen kontakt. Barnen skulle ha mer roligt hemma i vardagsrummet brottandes med mamma eller pappa på golvet eller bara skala potatis bredvid en av dem vid vasken men till detta finns varken tid eller lust. Helst skall det ätas pizza eller hamburgare så man kan återgå till sitt efteråt. Det blir helt enkelt svårare och svårare för barn att bara vara med och hjälpa till, med att klippa gräset, baka muffins eller kanelbullar, tvätta bilen, byta däck till våren, måla om huset, laga middag eller diska efteråt. Sorgligt nog är det många familjer som inte gör dessa saker då de sällan behövs längre. Barnen kan inte uppfostra sig själva de behöver ”gå bredvid” och få mycket vuxen kontakt. Hur kommer det annars att se ut? Det var inte bättre förr! Absolut inte, men om våra barn eller våra elever skall vara förberedda för samhället måste de få vägledning främst från föräldrar men även från skolan.
Värdegrunden är något jag kom lite ifrån men den hör ihop med det som skrivits på något plan. Vi bör inte ta lätt på den, i skolan måste vi ta den på allvar då skolan i sitt arbete med värdegrunden skall utgå från skollagen, från läroplanen och från internationella konventioner, i synnerhet Europa konventionen. Den måste vara så stark att alla som arbetar inom skolan vet vad den innebär och kan arbetar efter den. Skolan måste även samarbeta med föräldrar då den tillsammans med dessa har möjlighet till att göra värdegrunden mer synlig och tydligare för barnen.
Det finns något inom de flesta av oss som vet vad som är rätt och fel, hur man bör uppföra sig och inte. Det kommer som en känsla, kanske från vår uppfostran, kanske från generationer av uppfostran. Jag kan känna att det svajar, det som har gått i arv i generationer försvagas och gränsen eller känslan för rätt och fel är inte lika säker längre.
Föräldrar arbetar mer och mer och förlitar sig på förskola eller dagmamma att ta en stor roll i barnets uppfostran. Förskolor bör inte och kan inte ta på sig den rollen. Med stora barngrupper och personal som inte är kapabla att handskas med denna situation springer ofta barnen vind för våg och djungelns lag råder. Tiden med vuxen kontakt minskas och föräldrarna blir helg och kvälls föräldrar vilket innebär två timmar på kvällen innan läggdags och helgen då det ska handlas och städas och träffa vänner och släkt, det blir inte mycket tid till att umgås. Tackar fan för fredags mys på kvällen då alla sitter och ser på TVn som blir föremålet som får oss att ”umgås”.
Har familjen det gott ställt kan man alltid åka utomlands till stranden där föräldrarna solar sig bruna medan barnen lämnas till en värld, kanske Bamses, där de kan ha roligt hela dagen utan vuxen kontakt. Barnen skulle ha mer roligt hemma i vardagsrummet brottandes med mamma eller pappa på golvet eller bara skala potatis bredvid en av dem vid vasken men till detta finns varken tid eller lust. Helst skall det ätas pizza eller hamburgare så man kan återgå till sitt efteråt. Det blir helt enkelt svårare och svårare för barn att bara vara med och hjälpa till, med att klippa gräset, baka muffins eller kanelbullar, tvätta bilen, byta däck till våren, måla om huset, laga middag eller diska efteråt. Sorgligt nog är det många familjer som inte gör dessa saker då de sällan behövs längre. Barnen kan inte uppfostra sig själva de behöver ”gå bredvid” och få mycket vuxen kontakt. Hur kommer det annars att se ut? Det var inte bättre förr! Absolut inte, men om våra barn eller våra elever skall vara förberedda för samhället måste de få vägledning främst från föräldrar men även från skolan.
Värdegrunden är något jag kom lite ifrån men den hör ihop med det som skrivits på något plan. Vi bör inte ta lätt på den, i skolan måste vi ta den på allvar då skolan i sitt arbete med värdegrunden skall utgå från skollagen, från läroplanen och från internationella konventioner, i synnerhet Europa konventionen. Den måste vara så stark att alla som arbetar inom skolan vet vad den innebär och kan arbetar efter den. Skolan måste även samarbeta med föräldrar då den tillsammans med dessa har möjlighet till att göra värdegrunden mer synlig och tydligare för barnen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)